Jigorô Kanô
(1860-1938)
Kanos födsel och uppväxt samt kort om Judons Bakgrund
Det vi idag kallar Judo grundades i slutet av 1800-talet av en japansk skollärare vid namn Jigoro Kano. Jigoro Kano föddes den 28 oktober 1860 i det lilla kustsamhället Mikage nära staden Kobe i Japan. Moderns gren av släkten hade under flera generationer byggt upp en förmögenhet genom framställning och försäljning av Sake (japanskt risvin). Fadern arbetade inom handelsflottan. Jigoro var yngsta barnet. Han hade två äldre bröder och två äldre systrar. Familjen bodde i moderns föräldrahem, som var en stor villa med havsutsikt. År 1869 (när Kano var 8-9 år) dog modern. År 1871 fick fadern anställning i huvudstaden Tokyo, varvid han flyttade dit tillsammans med sina två yngsta söner, däribland Jigoro. Kano gick i skola i Tokyo och studerade klassisk kinesisk litteratur, engelska mm. Så småningom blev han själv lärare och professor, och han blev bl.a. rektor för lärarhögskolan.
Som ung prövade Kano på olika idrotter men fastnade så småningom för det traditionella japanska självförsvaret Jûjutsu. Syftet med träningen, angav han när han skrev om det senare, var att han ville stärka sin fysik. År 1877 började Kano träna Tenjin Shin’yô Ryû Jûjutsu. Det var ett system för kamp och självförsvar som var specialiserat på kontrollgrepp (Katame waza) samt slag och sparkar (Ate waza). Läraren hette Fukuda. (Denne Fukuda var f.ö. farfar till Keiko Fukuda som skrivit en av böckerna i litteraturlistan i slutet av detta dokument.) År 1881 började Kano träna Kitô Ryû Jûjutsu. Detta system var specialiserat på kast (Nage waza). Även om lärarna var skickliga, så stördes Kano av att den Jûjutsu som lärdes ut mest var en samling lösa tekniker utan någon grundläggande princip som alla tekniker byggde på. Kano utgick från traditionella japanska självförsvarssystem; han introducerade modern pedagogik och moderniserade träningsmetoderna; han strukturerade träningen så att ofarliga tekniker övades för sig (som en sport) och mer riskfyllda tekniker övades för sig (under strikta former, i s.k. Kata). Efter Kanos död har utvecklingen inom Judo koncentrerats åt det sportsliga hållet. Det brukar översättas med "den mjuka vägen", vilket egentligen inte är speciellt korrekt. Den egentliga meningen är att man först ger vika för attacken för att i slutändan segra, vilket ger den mest effektiva användningen av ens fysiska och psykiska kraft, i och med att man använder motståndarens kraft för att besegra honom.
Så vad betyder ordet Judo?
Ordet Mjukhet (Jû) som ingår i både Jûjutsu och Jûdô syftar på en taktisk/teknisk princip som går ut på att tillfälligt ge efter för motståndarens kraft för att senare oskadliggöra denne. Kanos klassiska exempel går ut på att en stark person försöker knuffa omkull en svagare. Den svagare backar när den starkare knuffar, varvid den starkare förlorar sin balans. Den svagare kan då utnyttja detta till sin egen fördel och fälla den starkare. Nedanstående text är en översättning hämtad ur boken JUDO
(JUJUTSU) som skrevs av Jigoro Kano år 1937, ett år före hans död. Samma text (med små variationer) finns även i boken Kodokan Judo av Jigoro Kano, samt i artikeln Judo: The Japanese Art of Self-Defense av Jigoro Kano. Texten innehåller Kanos klassiska förklaring av "mjukhetsprincipen".
Att träna sin kropp för Judo
För att bli en duktig Judoka, judoutövare, krävs det en god fysik. Hur man skall träna upp den är det många som tvistar om. Jigoro Kano, judons grundare, ansåg att man måste träna mycket allsidigt och alltid hålla i minnet att man för att få ut något av sin träning alltid måste använda sin mentala och fysiska energi så effektivt som möjligt. Det är principer som man använder sig av inom t.ex. Fittness och Styrketräning, som är exempel på de former av träning som man kan använda sig av för att träna allsidigt. I judon, där man ofta måste använda alla muskler minst en gång var per träning eller tävlingstillfälle, så gäller det att vara generellt vältränad.
Stretching och vikten av att vara mjuk
Att vara "mjuk" i kroppen vid behov är lika viktigt som att kunna vara "hård". När man faller och utövar den fallteknik som judon lär ut så är det av mycket stor vikt att man är ordentligt uppvärmd först, annars slår man sig ofta. När man kastar eller "brottas" så använder man sig av nästan alla muskler i kroppen och är det då någon som är dåligt uppvärmd så är det nästan garanterat att man sträcker sig, slår sig, får kramp eller liknande där. Uppvärmningen innan träningen är därmed mycket viktig. En absolut förutsättning för att kunna behålla sin mjukhet är att man stretchar alla muskler efter träningen.
Risker med Judo
Riskerna med Judo är mycket små. Skadefrekvensen inom sporten är generellt låg. Mindre åkommor som stela tår och s.k. blomkålsöron drar sig dock ganska många på sig med åren. Falltekniken är en oerhört bra uppfinning. Förmågan att falla utan att göra sig illa har man en enorm nytta av.
Han kunde icke vika
blott falla kunde han.
Esaias Tegnér: Karl XII (1818)
